Vad som kemiskt sker när cellulosa löses

Kort svar: Cellulosakedjorna hålls samman av många svaga bindningar. Kemikalier i processen bryter de bindningarna, så att kedjorna kan glida isär och bilda en vätska som senare pressas till nya trådar. Här förklaras vad som sker och vad som inte sker.

Bindningarna mellan kedjorna

Cellulosa består av långa kedjor som ligger sida vid sida och hålls samman av vätebindningar. Varje enskild bindning är svag, men det finns ofantligt många av dem, och tillsammans gör de cellulosan fast och olöslig i vatten. Därför smälter eller löses trä och bomull inte bara upp när de blir våta.

Kemin bryter dem

Vid behandling med en bas och ett svavelhaltigt ämne förändras kedjornas yta, så att de inte längre binder till varandra på samma sätt. Kedjorna får utrymme att glida och blandas med vätskan. Det här steget gör cellulosan löslig. Se bambuklänningar i det färdiga tyget.

Vätskan är ingen fiber

När kedjorna är lösta har man en trögflytande vätska som går att röra om, filtrera och pumpa. Den har inga av en fibers egenskaper, och man kan varken sticka eller väva den. Allt i den visar att den är en mellanprodukt, och det är precis vad den ska vara innan den formas.

Varför kedjorna måste ordnas igen

En fiber får sin styrka av att kedjorna ligger ungefär parallellt och binder till varandra. När de är lösta har den ordningen gått förlorad. Därför pressas vätskan genom fina hål, och kedjorna får hitta varandra igen medan de dras ut till tunna trådar.

Efteråt bildas de på nytt

I härdningsbadet tas tillsatserna bort från kedjornas yta, och kedjorna binder till varandra igen. Cellulosan är kemiskt densamma som förut, men strukturen är en annan, eftersom kedjorna nu ligger ordnade i en tråd. Därför kallas fibern regenererad cellulosa, och det namnet beskriver förloppet exakt.

Vad som blir över

Tillsatserna hamnar inte i fibern. De stannar i badet och i de tvättvätskor som följer, och går in i fabrikens rening av avloppsvatten. Hur väl det hanteras beror på anläggningen och på de regler den arbetar under, och det går inte att utläsa av ett färdigt plagg.

Finns det andra metoder

Ja. Lyocell löser cellulosan direkt i ett lösningsmedel som återanvänds i ett slutet kretslopp, och har därför färre kemiska steg. Den vägen är inte utan avvägningar, men principen är densamma: kedjorna måste skiljas åt och fogas ihop igen i en ny form innan man kan spinna tråd.

Vad det betyder för plagget

När man håller ett plagg i handen känner man resultatet av hur kedjorna är ordnade i fibern och hur garnet är spunnet. Det är inte upplösningen man känner, utan strukturen som uppstår efteråt. Kemin är ett medel för att få en jämn och mjuk fiber. Se erbjudanden för dam och Boody.

Skötsel av regenererad cellulosa

Fibrer av regenererad cellulosa är ofta svagare i vått tillstånd och kan slitas om de vrids hårt. Tvätta därför varsamt, på låg temperatur, och låt plagget torka plant eller hängande. Då behåller det sin form och sitt fall, och du har glädje av det längre.

Vanliga frågor

Finns kemikalierna kvar i fibern?

Nej. De sköljs ut i processen, och färdiga textilier kan testas för restinnehåll. Ett nytt plagg bör ändå tvättas före första användning, så att de sista spåren av produktionen försvinner.

Varför används svavelföreningar?

Eftersom de är den kända vägen för att göra cellulosa löslig i just den här processen. Metoden har använts länge, och därför är både styrkor och nackdelar väl kända.

Finns det andra metoder?

Ja. Lyocell använder ett lösningsmedel som återanvänds i ett slutet kretslopp, och har färre kemiska steg än viskos. Fibern blir oftast något fastare och starkare i vått tillstånd.