Utmärkt
Baserat på 7.810 recensioner
Kort svar: Azofärgämnen är en stor grupp färgämnen som används i textil. De flesta är oproblematiska, men några få kan spaltas till ämnen som inte får finnas i kläder, och det är bara de som är förbjudna.
En mycket stor del av världens textilfärger hör till gruppen, och de används för både bomull, viskos och syntetfibrer. Det handlar alltså inte om en sällsynt kemikalie, utan om en bred familj av färgämnen som finns i många vardagliga saker. Att ett färgämne är ett azofärgämne säger i sig ingenting om huruvida det är säkert.
Det är själva uppbyggnaden av färgämnets molekyl som ger gruppen dess namn. Ett azofärgämne har en särskild kemisk bindning i mitten, och den ger många av de klara färgerna. Namnet är alltså en teknisk beteckning och varken ett kvalitetsmärke eller en varning. Det säger något om kemin och inte om hur färgen påverkar huden.
Förbudet gäller de färgämnen som kan spaltas till vissa föreningar. Resten får användas fritt. Det är en viktig skillnad, eftersom rubriker om förbjudna azofärger annars kan ge intryck av att hela gruppen är problematisk. Reglerna riktar sig mot den lilla del som kan spaltas. Se sortimentet från CCDK.
Problemet uppstår när ett färgämne kan brytas ned till föreningar som inte får finnas i kläder. Det är spaltningen som är avgörande och inte färgämnet i sig. Därför handlar reglerna om vad ett färgämne kan bli, och inte om vad det heter. Det gör ett test nödvändigt, eftersom man inte kan se det på tyget.
Laboratoriet behandlar tyget under förhållanden som efterliknar spaltning och ser efteråt om de förbjudna föreningarna dyker upp i provet. Finns de inte där, eller ligger de under gränsen, är tyget i sin ordning. Testet är ett indirekt sätt att ta reda på vad färgämnet kan göra. Se även Lindbergh och Bamboo Basics.
Färgämnet anges inte på plagget. Märket visar materialet och tvättråden, men inte vilka färgämnen som har använts. Därför kan du inte själv avgöra om ett azofärgämne har använts, och det behöver du inte heller om reglerna är uppfyllda. Det som kan anges är vilket test eller vilken standard varan har kontrollerats efter.
Man kan inte se på ett tyg om det är färgat med det ena eller andra färgämnet. Två röda plagg kan vara färgade på helt olika sätt. Utseendet säger därför ingenting om vad som har använts, och ett test är det enda säkra sättet att veta. Själva färgen är varken ett gott eller ett dåligt tecken.
Det är en bra vana att tvätta nya kläder före första användning, eftersom tvätt tar bort lösa färgrester som annars kan färga av sig. Tvätten ändrar inte vilka färgämnen som har använts, men den är ett enkelt sätt att få bort det som sitter löst. Blir tvättvattnet mycket färgat kan du tvätta plagget för sig de första gångerna.
Vill du veta om reglerna är uppfyllda är en certifiering den mest genomskinliga hållpunkten, eftersom testerna bakom omfattar förbudet mot de färgämnen som kan spaltas. Fråga säljaren om du är osäker och förvänta dig ett konkret svar i stället för stora ord. Har du hudproblem, prata med din läkare.
De flesta är det inte. Bara den lilla grupp som kan spaltas till de förbjudna föreningarna är förbjuden, och den får inte finnas i kläder som säljs. Resten av gruppen får användas fritt i textil.
Nej. Färgämnet anges inte på plagget. Märket visar material och tvätt, och det är testerna bakom varan som visar om de förbjudna föreningarna har undvikits.
Det är en del av de test som ligger bakom en certifiering. Fråga säljaren vilken standard varan är testad efter, och be om ett konkret svar om uppgifterna inte står på sidan.
Hela utbudet finns hos Bambu-Kläder.se.